Tito Beltran

Vad kan jag säga? Har egentligen inte följd rättegången särskilt noga och dömer nog lite för mycket på personlig känsla. För han är en otrevlig typ, lika så hans fru. De gapar och skriker om orättvisa och komplott men i själva verket är Titos ego så uppblåst så han fattar inte att han faktiskt begått övergrepp. Nu är det här min helt personliga uppfattning om någon som jag aldrig mött, så ja, jag kan ha fel.

Men jag tror ändå att det är så det är. Han har gjort precis alla de där sakerna, men i hans värld så skall de små söta flickorna vara glada att han nedlät sig till att befatta sig med dem och då är det ju självklart så att de skall vara glada för att få hans sperma lite här och där, det är ju trots allt en gudagåva från honom. Jag blir så äcklad av kräk som han, för de finns fler. Kräk som tror att alla älskar dem och de är så fulla av sig själva att våldtäckt inte finns i deras världsbild. Alla tjejer vill ju ha sex med dem! Så enkelt är det. Sen har vi hans fru, den unga juristen som gafflar om rättsäkerhet. Jag har själv pluggat juridik, har ett litet hum om vad det handlar om och så vitt jag vet så är Sverige ett land med rätt så hög rättsäkerhet, så jag tycker att hon verkar göra allt för att få lite uppmärksamhet hon med. Det är tragiskt, att både hon och hennes make gör allt för att få stå i rampljuset och försöker framstå som offer. De är inga offer, de verkliga offrena är barnen, de två flickorna som Tito förgrep sig på och Titos son. Där är offrena, är det inte lustigt att jag först idag insåg att de hade ett barn ihop? Var har sonen varit hela tiden? Det är så synd om Tito, så synd om Tito och återigen så synd om Tito. Denna diva som bara har sig själv att skylla! Nej, jag är ledsen, men jag är glad över att han dömdes till fängelse, det kanske kan få honom att förstå att han inte är något annat än ett uppblåst fån som gör allt för att folk skall tycka synd om honom. Dessutom verkar han tro att alla faktiskt tycker synd om honom, men jag gör det då verkligen inte. Jag tycker inte synd om honom någonstans!

Så där, nu mår jag mycket bättre fått gnälla lite. Nu kan jag återgå till att vara sjuk och ha übertråkigt

Krupp!

Jag får krupp, alldeles strax kommer jag att ställa mig upp och skrika i ren frustration…. om jag orkar. Är sjuk, lr ja, det är nog en sanning med modifikation. Jag är hängig, trött och orkeslös, vilket gjorde att jag gick hem från jobbet och spenderat största delen av dagen i soffan. Och nu är jag sådär härligt rastlös som man kan bli när allt bara är så in i döden tråkigt och man inte orkar göra något åt det. Fast mitt problem är större än så.

Vår familj har utökats med en Popcorn! Kan ni förstå! Vilken fröjd! Och en popcorn som är införskaffad måste installeras och där någonstans gick det fel. Mannen i mitt liv har tjatat om den här popcorn saken i evigheter, den kommer att göra allt så himla bra och två av de stationära datorerna vi har kan vi göra oss av med tack vare denna underbara lilla manick! För att ha två stationära datoren i en etta känns ju väldigt nödvändigt…. liksom två laptops, borde det inte räcka med laptops? Men nej, vårt hem är så tekniskt avancerat så att jag emellanåt glömmer bort hur man sätter på radion….

Iaf, popcorn är införskaffad och skall installeras, då behöver man tydligen tillgång till allt! Fick alldeles nyss tillbaka min dator, men TV´n är fortfarande of limits, precis som den varit de sista 3 timmarna. För något är fel, men vad? Ja, det vet i fan. Uttråkad som man är, och relativt pigg efter att ha spenderat 8 timmar i soffan så fick jag nog. Ingen dator, ingen tv, hur skall man överleva?!?!

Tog iaf saken i egna händer och råkade trilla ner i hans knä, bara så där, helt plötsligt. Han är van, jag gör så med jämna mellanrum när jag är uttråkad och lyckades inte få den effekt jag ville ha. Kysste honom i nacken, drog handen genom håret och smekte honom utan på byxorna, men vad hjälpte det? Tror att grabben har blivit imun lr nått. Men tydligen så jobbar han samtidigt så jag fick snällt kliva av och blev hänvisad tillbaka till soffan, denna gången fick jag iaf med mig min dator och tur är väl det! Men vi har åtminstone en popcorn! Undrar om man kan ha den till någonting alls, jag är väldigt skeptisk. Och väldigt kåt… Det är typiskt att man skall vara sjuk! Hade jag varit frisk så hade jag inte låtit mig avspisas så fort, trägen vinner har jag alltid fått höra.

Sen har vi mamma, min alltid lika trevliga mamma. Hon fick reda på att jag var sjuk, tror pappa skvallrade, och ringer upp med en gång. “Vad är det för fel på dig då?!?” “Du låter inte alls sjuk!” “Är du trött på jobbet?!?” “Du måste kämpa!” “Har du feber” Så låter det alltid. Jag kan nämligen inte vara sjuk, det är totalt förbjudet för mig att vara sjuk och om jag nu skulle ligga i fyrtiogrades feber så kanske jag skulle vara sjuk. Åtminstone tillräckligt sjuk för att få vara hemma. Har jag inte fyrtiongraders feber så är jag nämligen inte sjuk, enligt min mamma. Vet flera tillfällen där min käre mor har jagat iväg mig till skola och även jobb där skolsköterskan lr någon chef har skickat hem mig för att jag inte var i skick att befinna mig någon annan stans än i sängen. Min bror är självklart sjuk om han säger det och även pappa, men jag, nej jag är en lögnaktik skata som bara försöker smita undan mitt ansvar och ligga hemma och pilla mig i naveln för att jag är lat. Jag är faktiskt ivinnerligt trött på min morsa, hon är fast i det förgånga och jag hoppas evinnerligt att jag, trots alla våra likheter, inte blir som henne.

Skönt trött!

Fortfarande lite rädd för att bli förkyld, men åkte ändå och tränade och nu känns allt väldigt bra. Är skönt trött och nöjd med träningen. Tränade box med en kompis och det är skönt att få slå ut lite aggrissioner samtidig som man får bra träning och har roligt.

Men jag är faktiskt alldeles för trött för att orka skriva mer. Skall borsta tänderna, rasta Vovvan och somna tätt ihop med min sjuka Älskling.

Sjuklingar

Både jag och sambon är sjuka, han iof sämre än mig, men jag känner mig rätt hängig. Risk finns att han har smittat mig och då har jag ett par dagar framför mig som sjukling. Trist, försöker att kurera mig bäst jag kan.

Jobbat idag, det var faktiskt riktigt trevligt, trivs bra på min arbetsplats och efter alla stormar så verkar det ha lugnat ner sig ordentligt. Vet iof inte om det är lugnet innan stormen, men jag hoppas att det är så att stormen bedarrat. Tror visserligen att det är för mycket att hoppas på, ge det ett par dagar så kommer alla att ha hittat något nytt att klaga på och hetsa upp sig över. Den nya chefen verkar iaf ha fått fason på problemavdelningen och allt verkar vara frid och fröjd.

Jag glömmer bort vad jag har bloggat om, antingen är det för att jag skriver för sällan lr så är det precis som när jag pratar med folk, jag glömmer bort vad jag sagt och till vem… Jag skulle bli en usel lögnare! Men iaf, vi köte en ny säng förra veckan, en carpe diem, och jag hoppas att den kan hjälpa mig att sova som en prinsessa. Nu återstår bara att vänta på att den kommer, 4 veckors leverans tid och jag längtar! Sen får vi se om den hjälper lr inte.

Var hos en kompis igår, vi diskuterade barn och höstdeprisioner. Jag trodde på fullt allvar att det var något fel på mig, att jag drabbats av någon hemsk 30-års kris lr liknande, men när hon berättade om hur jobbigt hon hade det på hösten så insåg jag att jag var precis lika dan! Har bara inte varit så påverkad av mörkret innan. Det var skönt att prata med henne om det, om varför man blir så jävla arg för ingenting, varför allt känns som piss och varför man mår dåligt för att allt känns piss när allt egentligen är skitbra! Och dessutom får man ångest för att man vet att man har det bra och att man borde vara glad! Snacka om ond cirkel! Vi var även inne på ämnet barn, även det något som ger mig ångest! Det börjar bli dags att skaffa barn, men jag är alldeles för egoistisk för att tycka att det lockar…. Mannen i mitt liv har inga problem med barn, han vill gärna ha barn så fort vi får tag på en större bostad och det är nog tur det för annars hade det nog aldrig blivit något.

Urk, jag är verkligen hängig! Och tänk då om man skall ha barn! Det är nog jobbigt att behöva gå ut en liten runda med Vovvan, tänk om man då hade ett piggt barn som skuttade runt och ville bli omhändertagen, hade aldrig klarat ut det!

Fruktansvärt irriterad!

Så jag är tjej, japp, och det innebär automatiskt att jag skall fixa och dona till allas bästa! Och om jag vägrar? Ja, då undrar alla vad det är för fel på mig! Och just då kommer keldas nya rekalm! Så himla passande! En tjock tjej som sniffar på en äggplanta och googlar på gurka+svart lr nått och en klämkäck text kommer upp “tillhör du oxå dem som kämpar för att få ihop middagsmaten” lr nått sånt iaf. Tja, det är väl klart att detär en kvinna?!?! För män skall väl inte behöva tänka på det alls? Lr något annat heller för den delen! Ja, jag är riktigt jävla irriterad på allt och alla, på alla dessa steriotypa köns ideal! Jag passar inte in i bilden och jag är utled på allt som har med hushållsarbete att göra!

Utled på det här, kan inte ens gå ut med Vovvan för hon total vägrar! Men jag ska nog tvinga henne, klarar inte av att sitta här inne längre!

Sjuk pojkvän!

Mannen i mitt liv är sjuk,stackarn! Han har gått och blivit förkyld och det förstörde hela hans helg. Det kunde även förstört min helg, inte så att han skulle gjort det mot mig, men jag kunde ha gjort det mot mig själv. Han skulle egentligen ha varit iväg hela dagen och nu på kvällen skulle vi samman stråla hos hans föräldrar. Jag tycker numer att det är ganska bra att han har sin hobby för då kan jag ägna mig åt mitt och han kan ägna sig åt sitt.

Min plan för helgen var att först fixa mina naglar och sedan hälsa på en jobbarkompis, han blev sjuk och jag vill vara hemma och hålla honom sällskap. Men jag kunde inte avboka min nageltid och det kändes lite dumt att avboka jobbarkompisen med och han klarar faktiskt sig själv. Jag är löjlig, jag vet, han skrattar åt mig när jag säger att jag vill vara hemma med honom, och så talar han om för mig att han faktiskt kan ta hand om sig själv. Och givetvis har han rätt…. Men det blev trots allt bara en timme hos jobbarkompisen men det hade inte blivit mer ovsett sjukling lr inte.

Har iaf fått mina naglar gjorda idag, dvs satt på tippar och gjort fransk manikyr. Ger mig visserligen en hel del problem med att skriva på datorn, men det är så jäkla snyggt!! Gjorde naglar för ett halvår sen och jag älskade det. Hade dock inte ork nog för att behålla dem och boka tid för att göra om dem, utan plockade avdem när de blev för fula. Nu, när jag satt på nya, så inser jag hur mycket jag saknat dem! Det blir till att behålla dem denna gången! Skall ringa damen som gjorde dem redan på måndag och berätta hur nöjd jag är och boka en tid för att underhålla dem. Kosta vad det kosta vill!

Vovvan är oxå inne i en rolig period, hon är skendräktig vilket innebär att hon tror att hon fått valpar. Pipleksaker är undangömda på lämpliga stället, för hittar hon dem så går hon runt med dem försiktigt i munnen och gråter. När hon inte hittar dem så går hon runt och letar ett tag och sedan kommer hon och vill gosa med mig lr Mannen i mitt liv. Sitter vi båda i soffan så skall hon ligga mellan oss, helst på någon av oss och mitt i natten vill hon upp i sägen och då skall hon ligga på Mannen i mitt liv! Man kan väl säga att det i det läget uppstår en liten intressekonflikt, han vill sova och hon vill gosa. Dessutom så flyttar han sig närmare mig och då vaknar även jag, men Vovvan blir nöjd!

Äntligen helg!

Tillslut, efter en lång vecka så är det äntligen helg! Äntligen skall man få sova lite och ta det lite lugnt…. En stund iaf…

Imorgon skall det rastas Vovvan, springa och fixa naglar, sen skall jag ut till svärföräldrarna och umgås med dem. Söndag är det en kompis och långpromenad med Vovvan och hennes vovvar, eftermiddagen är det hem till en annan kompis för tv kväll och hästsnack. Så det blir ingen lugn och fin helg, full fart från första stunden.

Mannen i mitt liv har hittat ett nytt favvo program, wipeout från USA. Det är fasiken det mest idiotiska program jag någonsin sett! Feta amerikanska idioter som skall ta sig runt en bana och de slår sig halvt fördärvade, jättekul! Verkligen…..

Men nu är jag trött, skall sova i min kassa säng! Vi beställde en ny i tisdags och nu är det bara att vänta på att den skall komma, leveranstiden är 4 veckor så jag får försöka sova något sånär under tiden jag väntar. Sen får vi se om det blir någon skillnad, tänk om man faktiskt kunde dra ner på antalet sov timmar och ändå vara mer utvilad än vad man är nu?

God natt!

Fler sängar

Har varit och testat kinnabädden idag, tyckte inte alls lika mycket om den som carpe diem sängen. Jag vill ha carpe sängen, jag vill inte ens tänka på prisskillnaden, jag vill bara sova skönt och gott. Tänk om man kunde vakna utvilad och oöm en morgon! Vilken utopi! Mannen i mitt liv är dock inte riktigt överens med mig, han tycker att vi skall testa flera sänga och ja, han har väl rätt, men jag är rädd att den ekonomiska sidan skall styra över den härliga säng känslan. Sen blir jag lätt lite stött när jag har bestämt mig för något och någon försöker påpeka att jag har fel… Gillar inte att ha fel! Jag har inte fel!

Idag är jag trött, riktigt trött. Sov fruktansvärt dåligt i natt, berodde på två saker, dels att sängen är kass men mest av allt för att jag insett att sängen är kass… Tänk vad mycket en mental inställning kan göra! Och det kommer att dröja minst fem veckor innan jag får min nya säng! Hur skall jag klara mig?

Nu har jag iaf haft lite tid på att fundera på vad säljaren sa, och det är skrämmande hur väl det stämmer. Jag sov precis som han sa att jag gjorde, jag hade ont i ryggen på precis det sättet som han sa att man fick av att sova på det sättet och det mest irriterande var att han sa att man märker inte om en säng är dålig förens efter fem till sex år. Det var ganska exakt fem år sedan jag köpte den här sängen när min onda rygg började, nu har det gått sex år och det har inte blivit direkt bättre det sista året. Frågan är om jag står ut i fem veckor till. Tror inte att Mannen i mitt liv förstår riktigt, för om han hade förstått så hade han sprungit och hämtat hem sängen till mig!

Ny säng

Jösses, säger jag bara! Vi skall köpa ny säng efter min upplevelse i NY, var idag på ett varuhus som är specialist på sängar och vad kan man säga? Djungel! Så mycket olika sängar, alla tillverkare har flera olika varianter och alla olika varianter har olika hårdhet och mjukhet, hur skall man veta vad man skall välja??

Tillslut fastnade vi för en carpe diem säng, tror att den kan vara riktigt bra, men tänk om den inte är det? Det är otroligt mycket pengar att lägga på en säng, men om man sover bra och om mitt ryggont försvinner så är det helt klart värt det! Men vad har man för garantier? Man lägger nästa 40 000 på en säng och visst, den känns jätteskön att ligga i när vi var i butiken. Man låg i typ tio minuter, bytte säng och jämförde. Den var helt klart skönast att ligga i där, men vem säger att den är bäst för min rygg? Tänk om man lägger alla de pengarna och sen hjälper det inte? Lite skrämmande.

Men sängen var skön, riktigt skön och jag vill ha den, tror att jag kommer sova som en prinsessa i den. Men trots allt så kan jag inte vara riktigt säker. Mannen i mitt liv lobbar för den lite billigare sängen, men nej, jag vill ha den där otroliga känslan som uppstod när man la sig i den här sängen. Jag skall ha den, så enkelt är det bara! Sorry älskling, men du har en sessa med dyr smak

Undrar om inte den som kommer ha mest nytta av sängen är Vovvan…. Är trots allt hon som sover mest i den här familjen och för det mesta sover hon i sängen…. I morse vaknade jag tidigt av att Mannen i mitt liv knödde på mig och det brukar faktiskt vara jag som knör på honom förutom när Vovvan tagit plats vid hans fötter. Mycket riktigt, Vovvan sov som en gris vid hans fötter och han hade snällt flyttat på benen och lagt dem över mig istället. Mycket viktigare att Vovvan får sova bra än att jag får det!! Men å andra sidan, inte direkt så att jag körde ner Vovvan och flyttade på hans ben, snarare så att jag konstaterade att han var söt och försökte somna om. Hela familjen samlad i samma lilla säng, mysigt.

Men nu är jag trött, skall gå och duscha, kissa vovvan och sedan krypa ner i min fruktansvärt obekväma säng.

Bakat…

Det blev väl sådär med de där muffinen, torra och tråkiga. Först för lite, sen för mycket, jävla skit. De blev torra och tråkiga. Man skulle göra någon form av hallonglass till, med kesella, frysta hallon och honung. Inte ens det lyckades jag med! Man skulle köra det i mixern, men det gick ju inte! Man satte igång mixern och allt åkte upp en liten bit och höll sig där. Fick stänga av, peta ner, sätta på, stänga av, peta ner, sätta på, om och om igen. Urtröttsamt!

Varför skall det vara så svårt? Lr rättare sagt, varför är det inte lika lätt för mig som för alla andra?? Suck, skall säga upp mig ifrån kökstjänsten! Japp, det skall jag! Mannen i mitt liv skall få ta över! Han skall få baka åt mig! Så det så!

Vi var ute och gick med Vovvan, diskuterade hur vi träffades och hur jag raggade upp honom. Bra gjort av mig helt klart, men strongt av honom att faktiskt våga. Många killar jag känner hade sprungit all världens väg när de får en sådan inbjudan som han fick av mig. Många killar kaxar som fan, men när det väl kommer till kritan är de oftast inte män nog att leva upp till att snack. Väldigt trist faktiskt, men man lär sig. Och faktum är att det är rätt bra, för de som inte vågar är ändå inte värda att ha!

Mannen i mitt liv vågade, och han är kvar, har aldrig ångrat mig en sekund och jag hoppas innerligt att han inte ångrar sig heller! Fast när han är tvungen att äta mina konstverk till bakförsök så tror jag nog att han funderar på vad han gett sig in på

Har sprungit idag, är rätt nöjd med mig själv över det. Kör mina 8 kilometer varje lördag och så länge jag cyklar till jobbet så räcker det med en gång i veckan. När jag inte kan cykla längre så får jag nog försöka springa åtminstone två gånger i veckan, tre är ultimat, men vem vet om jag orkar.

I morgon skall vi iväg och titta på ny säng, sov så gott i NY så jag inser att den säng som vi har, som jag alltid försvarat, är kass. Hade fel, igen, attans! Men det skall bli roligt! Skall bara hinna hem till träningen på eftermiddagen så jag har förvarnat Mannen i mitt liv om att vi måste skynda oss på!