Det är så sällan jag skriver här så jag glömer bort vad jag skrivit. Men i korta drag så söker jag fortfarande jobb, är trött på Häxan på jobbet och renoverar huset vi köpt.
Att säga att jag renoverera huset är iof starkt överdrivet, Mannen i mitt liv renoverar huset, jag ser mest på. Han är helt osannolikt duktig på allt han tar sig för och jag, ja, man kan väl säga så här, jag var grym på att riva ner det som skulle rivas ner….
Jag försöker hjälpa till så gott det går, gör som jag blir tillsagd för en gångs skull, men jag lyckas inget vidare. Idag skulle jag måla väggarna, jag målade och målade och målade, rollade upp och ner. Efter en stund kom min käre sambo och tittade, gör inte så, gör si, titta här, gör så här och jag tittade och tittade…. Antingen är jag för klen lr så är jag helt hopplös, jag tror hett på det sista, helt hopplös, för hur jag än försökte göra som han så blev det inte hälften så bra. Som tur är så har han överseende med mig och när jag går ut med Vovvan så rättar han till mina misstag och jobbar ikapp det jag borde gjort. För förutom att jag är helt hopplös på allt jag gör, så är jag dessutom fruktansvärt långsam. Ingenting händer! Jag har degraderat mig själv till springpojke. Sätta ihop möbler kan jag, hämta verktyg, hålla i saker och åka och köpa mer målafärg, det är mitt jobb härefter. Håller jag mig bara till det så kan vi säkert bli klara i tid!
