Slutat läsa!

I mitt förra inlägg skrev jag att jag skulle sluta läsa kvällstidningar, och det har jag gjort!

Är lite stolt över mig själv för jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna göra det. Aftonbladet och expressen läste jag dagligen på nätet och ofta flera gånger varje dag. Men inte nu längre.

Efter mitt förra inlägg fick det vara nog, jag slutade att läsa dem. Som ett statment för att jag håller på Liza Marklund. Förstår inte var och en att allt inte är sanning i en sådan bok så får de skylla sig själva. För att skydda alla inblandade i boken så måste man skarva lite, detaljer måste ändras för att ingen skall veta vem som är vad. Men nog om det, jag har slutat läsa kvällstidingarna och jag är nöjd med mig själv.

Och en annan sak som jag är väldigt nöjd med är att Blondinbella åkte ur let’s dance. Det är lustigt hur man skapar sig egna uppfattningar om människor man inte känner och sedan håller stenhårt på dem. Jag känner inte Blondinbella, har aldrig läst hennes blogg och har ingen aning om hur hon är som person egentligen. Men något gör att jag inte gillar henne. Laila Bagge där emot tycker jag är rätt skön. Underligt som sagt, men det får vara som det är, att jag inte dyrkar Blondinbelle skadar ingen.

Liza Marklund

Jag blir så arg!

Tv, tidningar och bloggare, alla försöker göra vaddå? Fälla Liza Marklund för att hon i en bok lyft fram precis hur jävla illa det kan gå i Sverige? Hur flata svenska myndigheter är? Hur fruktansvärt det måste vara att leva under sådan terror som Mia utsätts för?

Vad som är sant och inte sant i Gömda struntar jag fullständigt i, Liza lyfter fram ett problem som är undan gömt och bort glömt. Det finns faktiskt kvinnor som lever som Liza beskriver och hur kan man ens försöka komma på tanken att bagatellisera det? Hur kan man göra som Monica? Försöka tjäna pegar på att såga någon som gör mycket bra för Sveriges alla misshandlade kvinnor?

Det är inte Lizas fel att det är en utländsk man som misshandlar Mia, det är inte heller Lizas fel att den svenska myndigheten helst av allt låtsas som att de här kvinnorna inte finns. Det finns heller ingenting i boken som tyder på att det endast är utländska män som misshandlar sina kvinnor och terroriserar dem efter det att de faktiskt tagit mod till sig och lämnat dem.

Alla tycker det är underligt att Liza inte bemöter klappjakten på henne, hon får skäll för att hon inte ställer upp i debatter för att rentvå sitt namn. Men jag tycker inte det är ett dugg underligt. Det finns en kvinna i USA som var tvungen att lämna sin 6 år gamla son efter sig, som var tvungen att lämna sitt hemland och sin familj för att hon och hennes familj skulle överleva. Liza skyddar denna kvinna, och hon gör helt rätt i det.

Jag undrar om den sonen som nu träder fram i tidningarna hade velat följa med sin mor på flykten istället för att stanna i Sverige, leva ett tryggt och säkert liv med sin far och hans nya kvinna? Om han hade velat tillbringa en del av sitt liv med att fly? Jag tror att Mia fattade ett fruktansvärt beslut att lämna honom bakom sig, ett beslut som var baserat på hans bästa och nu tjänar han pengar på att hänga på tåget. Hemskt.

Och mannen med de mörka ögonen ges nu möjlighet och utrymme i vissa kvällstidningar att ge sin åsikt hörd. Och ni där ute får säga vad ni vill, men finns det någon man som misshandlar sin kvinna som erkänner det? Även han tjänar pengar på det här, och han anser sig självklart hemskt orättvist behandlad, för det som Mia gjorde får man inte göra. Man får inte lov att lämna sin man, det är förbjudet! För även om han inte slagit henne, vilket jag är övertygad om att han gjorde, så har han trots det förföljt henne när hon velat lämna honom. Men visst, alla har rätt att ge sin sida av sakens det är snällt av tidningarna att göra det 20 år senare. (Vet inte hur lång tid som gått från det att det här faktiskt hände). Det som förvånar mig är att så många verkar tro på Monica? Eller är det endast ett försök av dessa kvällstidningar att få sälja fler tidningar?

Tror någon att man frivilligt, med två små barn och tvingas lämna ett tredje bakom sig, flyr sitt hemland för en oviss tillvaro?

Jag tänker iaf sluta läsa skit tidningar som dessa kvällstidningar.

Min röst går till Liza som vågat lyfta fram det här problemet och till Mia som nu beskylls för det ena och det andra, när det faktiskt är hon som är offret i det här. Oavsett vem Mia var, om hon jobbade på bank eller inte, så flydde hon Sverige för en man som förföljde och terroriserade henne, det gör henne till offret inte mannen.

Värre och värre

Så blev man snor förkyld istället för frisk. Var bra ett litet tag, sen blev jag lite sjuk, sen blev jag lite sjukare, var hemma från jobbet några dagar och i fredags trodde jag att jag skulle vara frisk när jag vaknade på lördagen. Men inte då, var ännu sämre på lördagen, fick feber och hostattacker och nästäppa.

Innan hade det inte varit riktigt så illa, mer bara matt och hängig och jag kände mig mycket piggare på fredags kväll. Men som sagt, lördags morgon var en katastrof att vakna till, nu sitter jag här ett och ett halvt dygn senare med sönder snyten näsa och fortfarande helt igentäppt, öronen har slagit konstant lock och halsen värker.

Som tur är så har Mannen i mitt liv varit frisk, tills nu, nu är han dålig han med så nu är det kris. Båda två kommer att vara hemma från jobbet i morgon och Vovvan måste tas om hand. Vem skall ta promenaden med henne när vi båda är sjuka? Vi får väl se vem som är sämst i morgon, men än så länge så är det jag som är sjukast.

Annars har det inte hänt så mycket i mitt liv, huset vid havet börjar bli mer och mer verkligt, vi kommer att få köpa det till våren hoppas vi. Det är faktiskt bara priset kvar att diskutera nu, bara och bara, men jag tror och hoppas att vi kan få det för ett bra pris.

Vovvan har inte heller återhämtat sig riktigt från nyår, hon är fortfarande lättskrämd och varje gång vi sätter på en film med mycket skjutande i så kommer hon klivandes i soffan och vill vara med. Det är lite svårt att titta på film med en Vovva ståendes på bröstet med framtassarna och flåsar en i ansiktet. Så vi har lagt allt utom romantiska komedier på is, väldigt trevligt faktiskt, även om Mannen i mitt liv börjar tycka att det är lite tråkigt .

Efter den här pärsen, som sjuk hur länge som helst, så är jag värd lite shopping! Ska ge mig av ut nästa helg tror jag och leta efter nya fina stövlar att köpa! Det är något som piggar upp! Spendera pengar på sig själv!

Förkylning

Alla är sjuka, och de som inte är sjuka har varit sjuka.

Själv sliter jag med en seg förkylning och har bäddat ner mig själv i soffan. Är inte jättesjuk, men känner mig allmänt hänging och har gjort det sen den 25:e. Tur att man har dvd:n med Björn Gustavsson som kan liva upp stämningen. Mannen i mitt liv har varit sjuk han med, men han blev ordentligt dålig på julafton och en vecka senare var han frisk. Mamma har varit sjuk, pappa med, hans föräldrar och min brors familj likaså. Alla man pratar med har varit förkylda förutom ett fåtal som har haft vinterkräksjukan. Mindre mysigt. Har helt klart hellre en seg förkylning än vinterkräksjukan.

Björn Gustavsson tog slut, och jag bytte kanal på tv:n, men är det inte kassa serier så är det krig och elände. Vart är den här världen påväg? Jag vet faktiskt inte om jag vill följa med. Alla pratar om att det är dags för oss att skaffa barn, vi är där nu, både åldersmässigt och bostadsmässigt, allt är perfekt för barn nu, enligt alla andra. Jag har mina tveksamheter, men ibland slår det mig; hur ska mitt barn klara sig?

Vi har ingen bra sjukvård, förlossningar har blivit nedprioriterade i vården, nu är det kanske inte det största problemet, men det finns ändå där som en liten del i det hela. Sen kommer dagis, för stora barngrupper, stressade fröknar och trinitus på grund av för hög ljudnivå. Sen går vi vidare till skolan, låg och mellanstaium där många fortfarande kan komma till högstadiet utan att kunna läsa. För att inte tala om hur hjälplöst samhället ser på när barnen mobbar varandra. Vi har droger, gäng kriminalitet och misshandel. Sen kommer gymnasiet, här gäller det att vara skärpt, jag känner tjejer i över tonåren som gråter sig till söms av all stress de utsätts för, som spyr av prestationsångest och inte av anorexi. Om de nu lyckas ta sig egenom gymnasiet väntar arbetslöshet alternativt universitet. Har de tur får de ett jobb, men oddsen är små.

Sen kan man ju dra in andra saker med, akutsjukvården t.ex. om barnet blir sjuk så man måste uppsöka sjukhus, ja då får man sitta med ett sjukt litet barn på akuten i tolv till tretton timmar. Eller om man skulle behöva ha polisassistans, ja, då finns det ingen ledig bil i närheten, men de skickar en så fort som möjligt. Och då bor vi ändå i Sverige, vi har det rätt bra här trots allt. Än så länge.

Nej, barn vet jag inte, växthusefekten, föroreningar och mänsklig ondska. Jag tror inte att jag kommer att klara av att leva med att inte kunna beskydda det lilla oskyldiga barnet.  Jag vet, jag är maniskt överbeskyddande lr nått.

Nyår

Nyår, vad ska man säga? Det var trevligt.

Vovvan är maniskt rädd för smällare och blev nerdrogad vid sextiden. Väldigt trevligt tycker hon själv och blir kolugn. Mannen i mitt liv var och tävlade med en kompis som sedemera skulle hit och äta, jag var inte riktigt frisk men kände mig ändå helt ok. Mamma skulle passa Vovvan och vi skulle på fest.

Vovvans barnvakt gick på egen fest och jag bestämde mig för att stanna hemma med Vovvan själv. Mannen i mitt liv skulle fortfarande på festen. Nyårsafton kom, jag hade handlat, städat, diskat och lagat mat. Han kom hem efter tävlingen och började trixa med oxfilen, hans kompis kom och middagen var i full gång. Jag var lite stolt över mig själv som både fixade förrätt, huvudrätt och efterrätt. Mannen i mitt liv fick stå för grillandet av oxfilen. Vi åt och hade trevligt, senare kom kompisen flickvän och vi spelade lite guitar hero. Sen var det dags för nästa fest, klockan var elva på kvällen och alla skulle ge sig av. Mannen i mitt liv tittade på mig, talade om för sin kompis att han var för trött och att de fick gå på party utan honom. Jag blev väldigt glad.

Tolvslaget firade vi ståendes i fönstret ut mot gården, tätt ihop, kyssandes och mysandes. Ingen champange att skåla i, men väl lite fruktsoda. En perfekt nyår helt enklet.

Top Gear

Råkar vara ett av Mannen i mitt livs favorit tv program så jag får se på det med jämna mellan rum, de är rätt roliga faktiskt men det blir lite för mycket av det goda efter ett tag. I dagens avsnitt åker de igenom Vietnam på motorcyklar. Mannen i mitt liv har en trevlig stund och jag får lite tid över till att blogga.

Nyår är på väg och jag kommer i sann tragisk anda sitta hemma på nyårsafton. Vovvan är som sagt livrädd för smällare och på nyår är det dags igen, smällare i massor, raketer och allt annat så Vovvan får lite medicin och blir inte fullt så orolig. Men hon blir väldigt borta, hon kan gå men det är knappt och hon vill väldigt gärna ligga i knät, en sådan vovve lämnar man inte själv. Men Mannen i mitt liv skall gå på fest med sina polare. Jag vet inte vad jag tycker om det. Jag kan inte tvinga honom att vara hemma, men jag kan tycka att han borde vilja vara hemma. Jag vet inte, jag har kanske fel, men det känns ändå som att rätt sak att göra för honom är att vara hemma hos mig.

Har tittat in en sväng på jobbet idag, för att lugna ner alla tanterna. De tror att företaget går under om de inte är inne och jobbar när det är stängt över jul och nyår. Mycket underligt, vi har ingenting som är så akut så att vi måste vara där, vi har ett bolag i Kina som kan sköta allt åt oss och vi hade enkelt kunnat varit lediga. Försökte förklara det för dem, men det är svårt, de är så viktiga i sig själva så att säga att de kan vara lediga är ungefär att säga att deras jobb inte betyder något och att de inte betyder något och det skall man akta sig för. Så tanterna fick vara viktiga och nödvändiga och jag fick jobba för att kunna tala om för dem att jag löser allt som är problematiskt när kontoret öppnar igen. Men det är klart, helt illa är det inte att de jobbar, en hel del blir gjort och de kommer att kunna änga någon dag åt att arkivera och städa när vi börjar jobba igen.

Nu är snart hans program klart, undrar om vi kan se något annat då. Vi har sett alla avsnitten av True Blood när vi varit sjuka under julen, men nu är de slut. Inget roligt kvar att se. Kanske kommer något bra på tv, vem vet.

Jul, sköna jul

Äntligen var det jul igen, lite skön ledighet och trevliga kalas. Andra står för kalasen och jag och Mannen i mitt liv kommer så gärna. Vi är inte påverkade något nämnvärt av julstressen som de flesta andra eftersom vi har ett ytterst begränsat antal människor att köpa julklappar till och vi inte har några människor hemma över jul alls.

Summa summarum är att vi båda två blev snor sjuka, genomförkylda båda två på julafton och legat sen dess. Tur att man är ledig från allt så man faktiskt kan bli sjuk…..

Jobbet har stängt i mellan dagarna, vilket är väldigt trevlig, inget jobb före nästa år och strax efter jobbet börjat igen åker jag till sthlm på kurs. Det är ett bra sätt att få slut på Januari. Jag hatar Januari, jag vet inte varför med det är verkligen årets längsta och tråkigaste måndad.

December är en av det mysigaste månaderna på hela året, jag älskar julen, kanske mest för att alla andra sköter allt, men alla ljusen, all värme och all tradition är härligt och ger julen en väldig speciell innebörd. Julklappar är dessutom både roligt att få och roligt att ge. Förutom till min bror och hans familj. Jag pratade med honom innan, försökte övertyga honom om att vi inte skulle köpa julklappar till varandra, mest för att han inte har råd, han har en familj att försörja på en lön och det är inte fett. Men han envisades och jag gav med mig. Tog en semesterdag från jobbet och gick och shoppade, köpte lite saker till alla i hans familj för ungefär det beloppet vi kommit överens om. Eftersom det var mest en symbolisk gest så blev det inga avancerade saker, men det är ändå roligt att han ville att vi skulle utbyta julklappar. Tills julafton. Jag fick ett presentkort på H&M och min sambo fick ett på Mediamarkt, eftersom beloppen vi bestämt är så pass låga så får man ingenting på dessa ställen utan att lägga till något själv och det känns rätt så meningslöst. Om det nu är så svårt att köpa någon lite pryl så kanske man skall skippa julklapps shoppandet? Ja, ja, nästa år tänker jag inte låta honom vinna. Han har varken råd lr tid för att bry sig om julklappar och jag tycker att presentkort i julklappar, när man skall byta för ungefär samma belopp, är idiotiskt. Bättre att han köpte något till sig själv lr barnen för de pengarna så kunde jag gått till H&M vilken dag som helst ändå.

Men egentligen, det är min brors flickvän jag inte tål. Hon är en tämligen intelligentsbefriad mytoman. Smarta mytomaner ljuger så man inte kan upptäcka det, hon ljuger så att man snabbt inser att det är skitsnack. Söt liten tjej, snygg kropp och kan charma vem som helst, men det är bara min bror som är så dumsnäll så att han stannar och står ut med henne.

Men, men, det är som det är och det finns inget jag kan göra åt det.

Nu börjar nästa jobbiga period för mig, nämligen nyår, Vovvan är maniskt rädd för smällare och det blir värre och värre för varje år som går. Nu blir det korta promenader, snabba avrastningar och sedan full rulle hem. Oavsett vilken tid på dygnet jag eller Mannen i mitt liv går ut så nog fan smäller det. Vovven blir livrädd, skakar och springer hem. Det är faktiskt väldigt jobbigt.  Nu räcker det att det smäller lite ute så ligger hon här inne och skakar. Jag förstår inte varför folk tycker det är så roligt att smälla smällare hela tiden! Jag förstår nyår och nyårsraketer, men jag förstår inte vitsen med det eviga smällandet.

Nu ska jag se lite film med Mannen i mitt liv.

Ont om tid

Snart är det jul och tiden bara rinner iväg, inga julklappar är inhandlade och jag vet inte ens vad jag ska köpa!

Starta paniken ungefär.

Söker jobb för glatta livet, men ingen verkar inse vilket kap jag är och hör av sig för att boka en intrevjuv. Kanske har jag för högt löneanspråk, kanske söker jag fel jobb lr så kanske de har fått förändrade förutsättningar för nyanställning, vem vet. Just nu bryr jag mig faktiskt inte, ska jag byta jobb skall det vara till det perfekta jobbet med bra lön. Annars kan jag lika gärna jobba kvar och slåss med kärringen, för slåss gör jag. Inte en dag utan att hon går loss och gapar och skriker. Min assistent har bett om andra arbetsuppgifter för att slippa ha något att göra med henne, vilket ger mig problem för att ingen vill ha de arbetsuppgifterna och de måste ju ändå göras. Jag har lovat assistenten en lösning, och som tur är slutar konsulttjejen och jag skall ta in en ny. Har suttit i flera intervjuver och bestämt mig för en och tills dess att hon är fulllärd på detta så får nuvarande assistenten göra det hon ska och sen får jag ta konflikten med kärringen.

Mannen i mitt liv har gjort en helt underbar sak för mig, han bjöd mig på en väldigt romantisk resa, en weekend i en storstad. Det var helt underbart, på lördagskvällen var vi på en romantisk middag för två och jag blev så rörd så jag började gråta. Han är en helt fantastisk kille, älskar honom så otroligt mycket.

Äntligen lite ledighet!

Fredag, igen, så skönt.

Mannen i mitt liv hämtade mig på jobbet så jag slapp cykla hem i regnet och jag är verkligen tacksam för det. Vi tog och handlade mat på vägen hem och har ätit och mysigt lite. Sen började han bli lite trevligt närgången och ett tu tre så låg vi i sängen och hade ljuvligt skönt sex. Jag har verkligen världens bästa pojkvän!

Nu sitter vi i soffan och slappar, han tittar på någon crossfilm i vanlig ordning och jag passar på att blogga lite, inte så ofta jag hinner det nu för tiden mellan all övertid och jobbsökande. Vill ha ett nytt jobb på sätt och vis, på ett annat sätt vill jag inte ha ett nytt jobb, jag trivs ju där jag är. Men ekonomitanten och lönen är väl de två sakerna som gör att jag känner att det börjar bli dax. Ekonomitanten är dessutom för jobbig och om jag försvinner så får hon allt ansvar och kan gott sitta med det tills hon blir så förvirrad så att hon inte orkar med mer. Men egentligen bryr jag mig inte så mycket om vad som händer när jag slutar. Bryr mig mest om var jag hamnar när jag börjar på mitt nya jobb.

Mannen i mitt liv har satt på sista timmen av nya Batmanfilmen, Vovvan tycker att det är väldigt läskig och försöker klättra upp på mig. Lite svårt att blogga då

Nu attackerar hon husse istället, vilken bra ide! Det är han som vill se filmen! Så slipper jag bli puss attackerad av lilla vovvan.

Imponerad

Av alla som orkar blogga varje dag!

Själv är jag helt slut om kvällarna, söker nytt jobb på de få tider som finns över och bloggen får stå tillbaka.

Idag är inget undantag, nu ska jag gå och duscha men en vacker dag kommer jag nog tillbaka med mitt dravel.